Dålig uppdatering men skriver med vänsterhanden så tar emot att skriva, varning för lång text 😂 Kortisonsprutan i måndags prickade rätt i handleden och tummen vilket innebar att jag skrek rakt ut när nålarna träffade den inflammatoriska senan trots bedövning. Janne och Carina är så gulliga, stod och peppade mig medan dom gav sprutorna "du är såå duktig" precis som till ett barn, samtidigt som jag svor som fan 😂 Det svullnade upp direkt med tanke på att både inflammationen och kortisonet nu trängdes i senan, och när bedövningen sen släppte kom kristalleffekten dvs smärtchocken när inflammationen snabbt ökar för ett tag. Visste inte vart jag skulle ta vägen men Fredde gjorde allt för att finnas där ❤ Dagen efter gick det över och nu har jag bara varit öm och inte kunnat använda handen, men smärtan avtar mer och mer känner jag 🙏 Samma visa som i våras och nu mindes jag varför jag aldrig mer ville ta en kortisonspruta. Idag vaknade jag även upp med en bra hals!!!!! Efter TIO dagars halsfluss som både ssk på vc och ssk på 1177 tyckte jag skulle försöka härda ut själv, istället för att käka penicillin när jag ändå inte haft någon feber förutom första två dagarna, och i allmänt känt mig rätt pigg. Fattar ni hur handikappad, ynklig och rastlös jag känt mig?! 😂 Två flugor i en smäll 💪 På måndag siktar jag på att kunna få röra lite på mig för första gången på tre veckor 😍 Fredde är så söt som sympativilat med mig från gymmet i tre veckor med 😂 Lite roligt ändå att man för några år sen hade blivit stressad över att inte få röra sig på tre hela veckor. Visst jag har varit uttråkad och verkligen saknat träningen eftersom jag tycker den är rolig, men tre veckor är egentligen inte så lång tid och jag har verkligen inte haft dåligt samvete en enda gång. Ja må ha tappat styrka men vet ju att man ändå snart bygger upp den igen. Så trots sjukdom tror jag i slutändan min kropp tackar mig för denna viloboozt innan hösten 🙏