14/1 måndag, vi hann bara vänta en timme på vårt rum innan vi kom in till förlossningen. Gick ner och åt lunch och under tiden hörde Malvina och Emil av sig, dom låg två rum bort från oss (?!) Och hade precis kläckt en liten Ester två timmar innan och bjöd upp oss på besök 😭❤👶 Hälsade på och gratulerade, och installerade oss sen på vårt rum.

Vår barnmorska kom och presenterade sig och gick igenom allt, jag fick ctg kopplat och en infart i handen. Sen var det dags att ta vattnet! En liten virknål in mellan benen och sen rann något varmt till och jag frågade om jag kissade på mig 😂 En elektrod sattes på vår lilltjejs huvud och sen var det bara att invänta värkarna. Om ca 2h skulle vi annars få värkstimulerade dropp. Så vi roade oss nu på rummet i väntan. Livrädd för smärtan men sjukt taggad. En timme senare satte värkarna igång och jag kunde inte hantera smärtan, den var inte från denna planet. Vår barnmorska Alva gick hem och en ny barnmorska Camilla kom istället. Heeelt underbar!!!! Vi klickade så sjukt bra och hon jobbade tom över för att få vara med på slutet och förlösa Noah. Jag skulle få morfin mot värkarna och hon skulle undersökta mig innan men här gick det undan och jag var redo för epidural istället! Grät och hade så fruktansvärt ont men epiduralen var rena himmelriket när den verkade och tog bort ALL smärta så jag fick en paus trots att CTG visade starka värkar.

 

Kl13 togs vattnet

kl14 kom värkarna

kl15 fick jag epidural. 

 

 

Kl18.30 Taget ur journalen  - "upplever inga krystkänslor, känner i stort sett inte av värkarna. Pausar epidural. Vid gott mod, har fint stöd från partner. " 

 

En timme senare kommer Camilla in och frågar om jag vill ha pankakor och glass som energi inför vad som komma skall senare men innan jag hugger in vill hon bara undersöka mig först, och OJ här var det tydligen 10cm öppet och Leah låg nere i bäckenet redo att krystas ut!!! 😱 Vi blev sjukt chockade och nu var det bråttom, här trodde vi ju att det skulle dröja flera timmar! Camilla ringde efter läkare och personal för att förbereda och Fredde och jag fick dela på tallriken med pannkakor och kasta i oss maten sjukt nervösa. Mitt adrenalin satte igång och jag började skaka som den värsta frossan någonsin 😂 Fick ett värkstimulerande dropp för att jag och kroppen skulle börja känna värkarna och nu var det dags att provkrysta.

 

 

Kl20.25 Taget ur journalen - "Provkrystar med gott resultat. Upplever det som smärtsamt att krysta men följer kroppen på helt rätt sätt"

 

Kl20.52 FÖDS LEAH och jag fick upp henne på bröstet ❤ 3000g 48cm lång ❤ Varken Fredrik eller jag kunde hålla tårarna borta ❤

 

Sedan fick vi en paus och väntade ut Noah som låg högt upp och inte sjunkit ner i bäckenet än.

 

kl21.30 börjar mina värkar igen.

 

kl21.38 har han sjunkit ner och dom tar vattnet på honom/hinnorna

 

kl21.58 FÖDS NOAH ❤ 2855g och 47cm lång ❤ Fick upp honom på bröstet och även Leah som Fredrik haft så länge, och där låg dom alltså, våra två barn 😭

 

En riktig drömförlossning som inte kunde gått bättre och med en barnmorska som var bästa tänkbara var ett riktigt fint och värdigt avslut på en orättvis och tuff graviditet med njursten, operationer och mycket smärta 🙏❤ Och Fredde var helt underbar, vilket team vi var. Så värt allt i slutändan!!! 

 

9/1 Onsdag ringde jag in till specialistmödravården. En vecka senare hade vi tid för planering av igångsättning men jag sa att jag inte orkade mer och inte kunde sova, så fick snabbt tid dagen efter.

 

10/1 Torsdag. Viktskattning på bebisarna som gått från normalkurvan till att ha en liten avvikelse på -9% och -7% och vägde ca 2500g (alltså knappt vuxit så mycket senaste veckorna) men läkaren var ändå lugn. Dom var ju ändå inte för små, bara mindre, vilket tvillingar brukar vara, och dom skulle ju ändå komma snart. Moderkakorna får det svårare ju längre tiden går, att försörja bebisarna då det börjar bli så tungt för kroppen i slutet av en tvillinggraviditet. Förlossningen var full så vi fick inte komma in, utan fick istället en tid måndag istället för onsdag som vi hade från början. Jag fick med mig insomningstabletter hem att få sova på över helgen (som inte hjälpte ett skit) Gjorde också en hinnsvepning för att reta/skynda på tappen som inte var helt utplånad än men som var mjuk och mogen. Var även öppen 2cm. Så läkaren var nöjd. Kanske hade alla dessa förvärkar i flera veckor gjort lite nytta ändå? Svepningen gjorde sjukt ont, skrek rakt ut och Fredde peppade mig bredvid. Fick hulka efteråt och var nära att spy . En liten blödning kom direkt. Åkte hem i hopp om att det ev skulle kunna starta igång värkar och förlossning själv innan måndagen.

 

11/1 Fredag. Inga känningar alls, inte ens mensvärk som man kunde få efter svepningen.

 

12/1 Lördag morgon, gick på toa och kissade och kände hur något hängde ut, (snuskvarning 😂😜) trodde de va en flytning men det var slemproppen. Nästan en 2dm lång tjock seg klump/slem. Snuskigt men blev ändå glad och kände lite hopp även fast att den kan lossna dagar och veckor innan förlossningen. Men ändå ett tecken på att livmodertappen började utplånas så hinnsvepningen hade förmodligen gjort någon nytta ☺ Det kom mer slem i omgångar under dagen och natten till söndagen (trodde första gången att hela hade gått, hur stor var egentligen proppen?!)

 

13/1 Söndag. Inga förvärkar eller känningar alls.. började ställa mig in psykiskt på att IMORGON finns en chans att vi blir inlagda och igångsatta. Såååå peppad!!!! Men vågade heller inte hoppas på för mycket ifall vi skulle bli framskjutna ytterligare eller om det skulle va fullt igen på förlossningen. Senare på fm blev Fredrik dålig i magen och jätte krasslig, och lite senare mådde jag illa och kände mig också jätte krasslig. Så hela dagen och eftermiddagen låg vi och sov helt utslagna. Så jävla typiskt och vår vanliga tur kändes det som!!! 😪 Man ville ju ha massa energi och vara peppad inför morgondagen men istället nu undrade man hur detta skulle sluta... som tur var mådde vi båda lite bättre sent framåt kvällen igen.

 

14/1 Måndag. Kom till specialistmödravården förberedda med väska och fick träffa en äldre söt läkare som skulle göra en gynundersökning. Hade öppnat mig ytterligare 1cm, alltså öppen 3cm nu och tillvägagångssättet på igångsättning skulle bli att göra hål på hinnorna så vattnet gick, bästa tänkbara och naturliga utgångsläge. Hon sa även att vi förmodligen skulle få en tid i VECKAN och inget bestämt om idag då det fortfarande var mycket på förlossningen. Suck fyfan vilken besvikelse!!!! Men fick sätta oss och vänta en lång stund och hon skulle samtala med barnmorskor och förlossning.. efter en timme kommer hon ut och viskar "ni får komma in på förlossningen idag jag har pratat med dom, men det kan dröja några timmar då dom har fullt upp just nu" vilket glädjebesked, nu var det på riktigt!!!! 😍