Förlossningsberättelse del 1, dagarna innan

9/1 Onsdag ringde jag in till specialistmödravården. En vecka senare hade vi tid för planering av igångsättning men jag sa att jag inte orkade mer och inte kunde sova, så fick snabbt tid dagen efter.
 
10/1 Torsdag. Viktskattning på bebisarna som gått från normalkurvan till att ha en liten avvikelse på -9% och -7% och vägde ca 2500g (alltså knappt vuxit så mycket senaste veckorna) men läkaren var ändå lugn. Dom var ju ändå inte för små, bara mindre, vilket tvillingar brukar vara, och dom skulle ju ändå komma snart. Moderkakorna får det svårare ju längre tiden går, att försörja bebisarna då det börjar bli så tungt för kroppen i slutet av en tvillinggraviditet. Förlossningen var full så vi fick inte komma in, utan fick istället en tid måndag istället för onsdag som vi hade från början. Jag fick med mig insomningstabletter hem att få sova på över helgen (som inte hjälpte ett skit) Gjorde också en hinnsvepning för att reta/skynda på tappen som inte var helt utplånad än men som var mjuk och mogen. Var även öppen 2cm. Så läkaren var nöjd. Kanske hade alla dessa förvärkar i flera veckor gjort lite nytta ändå? Svepningen gjorde sjukt ont, skrek rakt ut och Fredde peppade mig bredvid. Fick hulka efteråt och var nära att spy . En liten blödning kom direkt. Åkte hem i hopp om att det ev skulle kunna starta igång värkar och förlossning själv innan måndagen.
 
11/1 Fredag. Inga känningar alls, inte ens mensvärk som man kunde få efter svepningen.
 
12/1 Lördag morgon, gick på toa och kissade och kände hur något hängde ut, (snuskvarning 😂😜) trodde de va en flytning men det var slemproppen. Nästan en 2dm lång tjock seg klump/slem. Snuskigt men blev ändå glad och kände lite hopp även fast att den kan lossna dagar och veckor innan förlossningen. Men ändå ett tecken på att livmodertappen började utplånas så hinnsvepningen hade förmodligen gjort någon nytta ☺ Det kom mer slem i omgångar under dagen och natten till söndagen (trodde första gången att hela hade gått, hur stor var egentligen proppen?!)
 
13/1 Söndag. Inga förvärkar eller känningar alls.. började ställa mig in psykiskt på att IMORGON finns en chans att vi blir inlagda och igångsatta. Såååå peppad!!!! Men vågade heller inte hoppas på för mycket ifall vi skulle bli framskjutna ytterligare eller om det skulle va fullt igen på förlossningen. Senare på fm blev Fredrik dålig i magen och jätte krasslig, och lite senare mådde jag illa och kände mig också jätte krasslig. Så hela dagen och eftermiddagen låg vi och sov helt utslagna. Så jävla typiskt och vår vanliga tur kändes det som!!! 😪 Man ville ju ha massa energi och vara peppad inför morgondagen men istället nu undrade man hur detta skulle sluta... som tur var mådde vi båda lite bättre sent framåt kvällen igen.
 
14/1 Måndag. Kom till specialistmödravården förberedda med väska och fick träffa en äldre söt läkare som skulle göra en gynundersökning. Hade öppnat mig ytterligare 1cm, alltså öppen 3cm nu och tillvägagångssättet på igångsättning skulle bli att göra hål på hinnorna så vattnet gick, bästa tänkbara och naturliga utgångsläge. Hon sa även att vi förmodligen skulle få en tid i VECKAN och inget bestämt om idag då det fortfarande var mycket på förlossningen. Suck fyfan vilken besvikelse!!!! Men fick sätta oss och vänta en lång stund och hon skulle samtala med barnmorskor och förlossning.. efter en timme kommer hon ut och viskar "ni får komma in på förlossningen idag jag har pratat med dom, men det kan dröja några timmar då dom har fullt upp just nu" vilket glädjebesked, nu var det på riktigt!!!! 😍
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0